Om oss

Född: 1986

 

Bor: Uppsala

 

Familj: Sambo, 2 britter

 

Intressen: katt, dator, film,

 

Favoritmat: Lasange

 

Favoritfärg: Lila

 

 

 

Om mig...

 

Jag heter Jenny Björn och bor med min sambo och våra 2 (än så länge) britter i en trea i centrala Uppsala. Jag har alltid älskat djur av alla dess slag men absolut största höjdpunkten i mitt liv var när jag fick min första huskatt. Hon kom till mig när jag var liten och hon var alldeles vit med bara två små svarta fläckar på huvudet. Som försvann när hon växte upp. Hon var den mest tåliga katten som fanns och hon stod ut med alla bustreck vi kunde komma på. Hon bodde hos oss väldigt länge och genom mina tuffa tonår var hon ett riktigt stöd. Tyvärr så försvann hon spårlöst under en renovering av vårat bostadsområde och kom aldrig tillbaka. Vi vet tyvärr inte vad som hände henne.

Min första träff med en raskatt var faktiskt hos min dåvarande svärmor som födde upp Mainecoon's. Jag som var van vid små nätta huskatter som knappt hördes när dem gick tyckte att dessa stora "bestar" klampade fram och vad jag kunde se av det giganorma lejonet som klampade fram i hallen emot mig. Allt eftersom han kom närmre så verkade det som att hasn växte, pälsen om halsen påminde om en riktig lejonman som vajade i stegen. När han kom fram till mig och stod och tittade upp så förväntade jag mig ett mäktigt vrål men allt jag hörde var: *PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP!!!!!* (En fyra veckors kattunge hade låtit farligare). Jag skrattade så jag grät och eftersom det var första gången jag träffade mina då nya svärföräldrar så tyckte dem nog att jag var lite konstig. hehe...

Efter det var jag "hooked" på Mainecooner ett långt tag och jag var säker på att om jag skulle föda upp så skulle det bli Mainecooner.

 

Mitt andra möte med raskatt (eller ja halvraskatt) var en liten Perser/bondkatts dam på 6år. Hon hade stora gröna ögon och pälsen skiftade i svart och grått (svartsmoke) och var den keligaste och sötaste katten som jag nånsin varit med om. Hon behövde ett nytt hem och det var ju klart att jag inte kunde neka henne det!

Så lycklig över att jag fått en ny vän....

När jag väl kom hem med henne så vart det ett helt annat ljud i skällan. Jag fick en enorm chock när den fluffiga lilla söta katten låg på min säng och fräste, burrade upp sig och gick till attack om man närmade sig! O_O"

Jag hade mitt arbete upplagt för mig... Inte nog med att hon visade sig vara agressiv, hon hetsåt så hon kräktes 3-4ggr per dag! Dessutom attackerade hon allt vad karlar hette. Så mina bröder fick passa sig så dem inte fick en snyting när dem gick förbi... Min modiga Lillebror drog på tjockaste tröjan och handskar och tvångsgosade med Missi som hon hette, ända fram tills att hon vart snäll emot dem oxå. Med lite medicin för magsåren och mycket kärlek och gos så vart det katt av henne med... Även om hon vidbehöll en viss attityd. Hehe...

(Bilden visar mig (för ett X-antal år sen) och Missi... som ni ser vart hon ganska tålig till slut)

 

Så hur ramlade jag in på Britter? För ett par år sen så såg jag den sötaste lilla honkatt som min kusin importerat ifrån Tyskalnd och jag var helt övertygad, att skulle det bli kattungar efter henne så skulle jag ha en! Kunde man inte få orginalet så är ju en mini kopia det näst bästa. Hur som helst jag hängde på min kusin och kollade när och om det skulle bli kattungar för en liten mini variant skulle jag bara ha! Nu vart det inte riktigt så. Spöket eller Mipmip som hon hette då trivdes inte riktigt med så många katter runt omkring sig så hon vart lite nervös och kunde inte riktigt känna sig som hemma. Så min kusin frågade mig om jag kunde tänka mig att ta henne på foder. Lycklig som bara den att få min drömkatt så tackade jag utan att tveka ja!

Så efter att hon flyttade hit gjorde hon sig hemmastadd. Sen bestämde jag och min kusin att Spöket skulle övergå i min ägo och efter det så vart hon dräktig och min uppfödning fick sin första kull! Spökets dotter stannade i katteriet och förhoppningsvis kommer hon kunna ge mig ännu fler kattungar som jag kan arbeta med för att förbättra den brittiska korthårsrasen, inriktiad på vitfläckar och lite senare fram maskade vitfläckar.

Det var om då... Nu bor jag som sagt med sambo och än så länge två britter i en trea i centrala uppsala. Vi har en innätad balkong där katterna spenderar den mesta av sin tid under somrarna. Och har vi tur får vi låna den ibland av katterna ;)

Katternas meny består i Porta 21 Feline's best sensitive torrfoder och Bozita blötfoder. Serverat med en stor skål med färskt vatten.

I kattlådorna så varierar det gällande sand men just nu är favoriten: Extreme Classic, klumpbildande kattsand.

 

Prefixet: Mitt stamnamn/prefix var inte mitt första val men med tanke på att min första katt i uppfödningen kallas Spöket så blir ändå inte namnet så tokigt då "Animus" betyder spöke/gast på latin.

Om uppfödningen...

 

Att vara uppfödare är ett stort ansvar och kräver en hel del av dig som person. Jag vill dela med mig av mina mål så ni kan se vad det är jag försöker nå med min uppfödnng och varför jag gör det.

Idag tänker jag så här:

Ett självklart mål för mig är att få fram katter som är välmående och friska under hela deras livstid, samt att dessa katter också ska ha ett underbart temperament. Jag vill att de ska vara trygga individer som älskar att älskas och som tycker om sina människor. Kattens främsta uppgift är att vara just en sällskapskatt!

För att uppnå dessa mål så kommer jag att regelbundet testa alla mina avelsdjur för de rekommenderade hälsotester som finns för rasen. Ett bra temperament på mina katter hoppas jag kunna uppnå genom att använda sociala och trevliga katter i min avel, med ett temperament som tilltalar mig, samt att med egen personlig uppfostran av kattungarna få dem trygga och stabila under sin första tid som katt.

Jag undviker in i det sista att omplacera katter som inte längre går i avel hos mig då de i första hand är mina sällskapsdjur och vänner. Jag omplacerar endast om det är så att katten inte längre trivs hos mig och inte mår bra. För stunden har jag inte så många katter, men i framtiden har jag tänkt att samarbeta med fodervärdar just för att slippa omplaceringar och för att även avelskatter förtjänar ett livslångt och kärleksfullt hem.

Jag har även valt att hålla min uppfödning ganska liten, men väl personlig och planerar därför inte för fler än max två kullar per år. Detta val är även av praktiska skäl då jag planerar mina kullar för egen del och med tanke på att behålla en avkomma själv att gå vidare med i min avel.

Jag värdesätter genetisk variation och strävar därför efter att det ska vara så nära 0% som möjligt i inavelsgrad på mina parningar som jag gör.

 

 

Min önskan för framtiden:

Är att fler uppfödare ska få upp ögonen för HD, och börja testa sina avelskatter för detta. Idag är inte HD-röntgen ett hälsokrav för britten men jag hoppas att det ska bli så i framtiden. Allt för strävan mot en friskare katt. Som en del av min framtidssträvan så väljer jag därför att främst samarbeta med uppfödare som HD-röntgar sina avelskatter.

 

 

 

Alla mina katter är testade mot:

* HCM (Hypertrofisk kardiomyopati)

*PKD (Polycystisk Kidney Diseas)

*HD (Höftleds Dysplasi)

*FIV/FeLV

*Blodgrupp

------------------------------

Kontakt <------- Klicka

Mina Länkar:

Kopiera gärna loggan och länka till min hemsida!

Andra bra länkar:

Andra uppfödare av Brittsikt Korthår: